Fritsche.se

Nu säger jag STOPP.
Kärlek är en sak mellan två individer, två människor som älskar varandra, två människor som ger och tar till varandra, men när det finns en felande länk i detta så blir den andra besviken. För många besvikelser kan till slut inte förlåtas.

Jag mår dagligen dåligt över alla besvikelser och det enda jag vill är att må bra och att ha det bra.

Jag offrar väldigt mycket av både tid, pengar och alldeles för mycket tankar, för att vi ska få det som vi vill ha. Men vad får jag tillbaka av dig?

Idag har det visat sig att jag missade två räkningar i min budget, så den sprack denna månad också, vilket då innebär att jag inte kan ta hit dig igen, på ännu en månad.

Bara att inse, det här funkar inte.
Jag kan inte hjälpa dig på något sätt i din vardag och detta gör mig rastlös och irriterad
Vi kan inte träffas för varken du eller jag har pengar till resor.
Vi prioriterar väldigt olika, vilket i slutändan gör det hela omöjligt att träffas.
Bristen på vår tid tillsammans gör att känslor svalnar. Trots att jag kämpar emot detta.
Jag har länge velat prata med dig ang lite djupare detaljer, men det finns aldrig tid för längre samtal.

Jag mår piss över detta. Men jag måste börja tänka på mig själv, och alla dessa tankar får mig att börja gråta och jag blir konstant deppig. Är det bra för mig?

Du har anledningar till varför  det är som det är hos dig, och jag kan ta det. Men eftersom vi inte pratar så har jag ingen aning om du verkligen gör något åt det. I mina ögon så hör jag inget om att du kämpar, så ska vad ska jag utgå ifrån att du gör?  Jag vet inget, för att vi aldrig har tid att prata om det.

Vad kan vi göra åt detta då?
Prioritera, prioritera, prioritera, prioritera, prioritera, prioritera.
Vad är viktigast för dig?
Vad vill du?
Kan du göra någon slags förändring för att uppnå din vilja och det som är viktigt för dig?
Är du överhuvudtaget villig att ge upp dina barn? alternativet villig att genomgå vårdnadstvist för dom?

Jag vet mina svar på dessa frågor, vet du?

10 Veckor senare så är jag fortfarande här, kär och galen, snarare mer galen känns det som, galen för att vi fortfarande inte har träffats, dock fortfarande lika kär, vilken är en lättnad, för normalt et så brukar mina känslor svalna av lite när jag inte träffar min käresta. Så han ska va glad för att jag älskar honom så mycket och att jag förlåter så mycket. orkar helt enkelt inte med allt drama som det kan skapa när vi bor som vi gör. Dock så hoppas jag att vi ska kunna träffas mer nu framöver då han fått sitt körkort och nu också kan sätta sig i bilen och komma hit. Jag är just nu helt urblåst, jag vill bara ha han här, mitt tålamod räcker inte till för att tänka på när han och jag ska få det bättre och samtidigt ta hand om mina barn, min hjärna behöver semester.

Kort och gott så känner jag mig ibland bortprioriterad.

Tänk om man kunde styra allt som händer runt mig, Tänk om alla gjorde som jag sa. Tänk om alla bara kunde acceptera utan att begrunda och få humörsvängningar. Tänk om alla kunde vara som jag ville. Tänk om……
Varför går det sånna här tankar i huvudet när tålamodet är slut och man bara är helt slut som människa, man tycker att allt är orättvist och man vill helst bara försvinna, skita i allt, sluta bry sig.
Det enda som jag känner att jag gör är att tråna efter ett mål som jag vill ha, vilket inte är en stor sak.
Jag vill ha någon att dela mitt liv med, som finns hos mig i vått och torrt. I axel att gråta på och som delar glädje och sorg med mig. Jag vill att mina barn ska ha någon mer att stötta emot än bara mig här hemma. Jag vill kunna springa ifrån en liten stund utan att oroa mig.
Men detta är tydligen alldeles för mycket begärt, för varje gång som jag känner att nu… nu kommer det, nu har jag träffat någon som jag känner kan finnas där för mig på alla plan. Just när dessa ögonblick kommer så kommer också alla problem i vägen. Det är saker som ska lösas från höger och till vänster för att kunna ta ett enda steg framåt. Detta gäller oss båda. Alltid är det något som är i vägen. varför kan inget vara enkelt för, varför hamnar jag alltid i denna situationen?

Skapar jag mig denna situation själv? Vad gör jag då för fel? Jag tycker att jag är en människa med ganska sunda tankar, då inte helt onåbara tankar utan helt enkelt realistiska. Men ändå så funkar inget.

Ju längre tid det går emellan att vi träffas så blir jag deppigare och deppigare, kollar man mönstret på mina inlägg så är det alltid 3-5 veckor efter att vi har träffats som jag skriver deppiga inlägg… GILLART INTE.
Men det är otroligt skönt att skriva av sig lite tankar. och snälla ni som väl läser, döm mig inte för något, jag är realistisk, men ibland så får man även vara egoistisk.

Vad jag än gör och vart jag än går så finns tankarna där…
För varje gång vi har träffats har jag i stort sett vetat, när vi kommer att ses igen. Denna gången har jag ingen jävla aning. Jag har inga pengar att lägga på en biljett så jag kan inte åka till dig och jag kan inte hjälpa dig att komma hit.
Vad jag än gör så kommer tanken ” När får vi träffas nästa gång?”  Att inte veta detta, innebär att jag inte har nåt att se fram emot vilket gör det as jobbigt, jag blir deppig varje gång jag tänker på det, jag kan gå från sprudlande glad till deppig på en minut bara genom att få den tanken i huvudet.

Denna helgen har varit underbar på så många sätt, så jag kan inte beskriva allt i ord.
Jag vet dock inte vad det flugit i mig… Jag är så rädd för ett misslyckande så det känn som jag hamnar i mitt ”gamla jag”.
Med andra ord, tjejen med dåligt självförtroende, osäkerhet, och att jag viker mig från att säga ifrån, jag blir tyst och hoppas på en automatisk förbättring.
Jag frågade min älskling varför jag va så speciell, varför han älskar mig. Jag är självklart nöjd med svaren jag fick, men ändå kändes det inte lugnande. Jag har hamnat i ett litet bekräftelse berg igen, där jag hela tiden söker bekräftelse. På ett sätt så kan det va förståeligt då vi bor långt från varandra, många lögner är i luften, och jag bara känner mig otroligt naiv.
Jag litar på honom och tror inte han ljuger för mig, men med min osäkerhet just nu så tvivlar jag på allt. Men jag ska inte behöva bekräftelser, MÅSTE försöka komma på vad jag gjorde sommaren 2010 när jag hamnade i en depression pga av mitt bekräftelse begär. Måste ta mig ur detta begäret fort denna gången, vill inte förstöra detta nu.

Summan av det hela är att han åkte hem idag, jag känner mig lämnad ännu en gång och alldeles deppig. ”tycka synd om mig” blogginlägget är nu ett faktum. Nä tyck inte synd om mig, det är inte ett dugg synd om mig, jag själv är bra på att sätta mig i situationer som gör att jag blir sån här. Jag vill helt enkelt bara dela med mig av vad som går runt i huvudet på mig.

Undra om jag är för krävande??? vill jag för mycket för snabbt??? Är jag egoistisk???

3 frågor som går runt i huvudet nu…

Efter en smärre käftsmäll från min mor när hon hade läst på denna sidan så läste jag igenom min blogg utifrån någon annans synvinkel. Kan hålla med om att mycket av det jag skriver kanske uppfattas egoistiskt, men en ”dagbok” handlar om MINA tankar och MIN synvinkel på saker som händer mig i MITT vardagliga liv. Så är det väl inte konstigt om det uppfattas egoistiskt… hmm Självklart så har jag och Andreas pratat igenom allt ang eventuell flytt och vår oro över framtiden etc, och självklart så vet jag att bloggen är offentlig och jag skriver självklart inte ner precis allt som man kan göra i en dagbok. Men samtidigt så ska det nämnas att jag inte har så mycket att skämmas för och då avslöjas därmed det mesta. Jag står för mina åsikter och beslut. Kalla mig idiot eller dum, men jag ser alltid till att jag tänkt igenom mina tankar och beslut. Jag analyserar mer än andra människor och ser noga till att min hjärna gått på högvarv ett par dagar innan jag till slut känner att jag nu vill lägga bort de tankarna för att sen välja nästa tanke att analysera. Som slutpunkt så skriver jag då ner resultaten av mina analyseringar här, och då är dom OFTAST välformulerade och igenomtänkta.

Nog om det… Jag har köpt en ny bil =) En Volvo S40 -89 med 1.8 L motor. Dock har den gått rätt långt (32 500) men går fortfarande bra, kamremmen va nyss bytt och den ser ut som den stått i garage större delen av sitt liv, för en s40 i denna årsmodell brukar ha mer rost än vad denna verkar ha (har inte kollat ordentligt under än). Lite småfix är det ju alltid, den ska även besiktigas senast sista maj, men kommer göra det redan i slutet av februari. En spricka i framrutan är det också, men den ska tydligen funnits där i fem år så den ska inte vara nåra problem med igen i år. Innan besiktning så ska det dock bytas bussning i växelspaken då Ettan är svår att hitta, handbromsen ska spännas och plasttröskelskyddet bör fästas ordentligt igen. En bild kommer här på min pärla.

Min Pärla

Tillit till varandra är allt i ett förhållande, kan man inte lite på varandra så ska man inte vara tillsammans då det i sin tur bara skadar varandra och alla i vår närvaro. Jag personligen är väldigt godtrogen. Jag kan ge ALLA en chans att visa tillit till mig, men om denna person missköter det förtroendet så får den jobba 3 ggr så hårt för att kanske få tillbaka det. Ljug aldrig för mig, Lova aldrig saker som du inte kan hålla. För i mina ögon är du perfekt som du är, ingen ska behöva göra sig till för att bli omtyckt. För mycket lögner gör att man hamnar i en grop som man sen inte vet hur man tar sig ur, och sen blir man ett svin för att lögnerna uppdagas och sanning som ALLTID kommer fram till slut tränger igenom. Ärlighet gör många gånger ont, men en lögn gör ondare. Så jag föredrar ärlighet framför en lögn.

För två veckor sen så tog du äntligen steget till att bara vara min.
Är så otroligt glad för det. Nu ska det bli du och jag.

Jag försöker ge mig på att läsa som raderna och memorera dom, jag läser om och om igen, men ändå går det inte riktigt in. Någonting är det som inte känns helt rätt. Jag har funderat på det väldigt mycket det sista, vårt första mål va att du skulle därifrån, och nu när du är det så borde jag som sagt vara överlycklig, men jag är inte det.

Jag tror att det är en ovisshet och rädsla som trängt in i mig. En ovisshet om framtiden, för jag vet inte om du ens kommer kunna flytta till mig, med tanke på dina barns mödrar. Och om du kan flytta, i såfall NÄR? Min misstanke ligger i att din son behöver bli 1 år så dagis är en möjlighet. Men det är fan ett halvår dit.
Jag är också så fruktansvärt rädd för ännu ett misslyckande, rädd att jag kommer tröttna, rädd att såra mina barn, rädd att du ska lämna mig, rädd att det inte kommer funka praktiskt med alla barnen.

Men ovissheten och rädslorna är det som spökar just nu, men har vi kommit såhär långt så ska vi klara resten också. Kan dock inte låta bli att tänka på det. Känns som jag gör dig besviken varje gång jag nämner nåt om det.

Ett störande objekt är när du säger en sak till mig men ett par dagar så är du så lojal så du gör tvärtemot. Den personen som jag tänker på vet dina svaga punkter och trycker på dom hela tiden för att få dig dit den personen vill. Detta är skitjobbigt att se på, men jag får väl snällt ge det lite tid. Hoppas du själv kommer på det.

But everything we have is stuck in the moment,
And there’s nothing my heart can’t do
To fight with time and space ’cause,
I’m still stuck in the moment with you…
And what is the future?

Ja då va det dags igen då…
Arbete:

Började året som arbetslös då jag slutade min utbildning strax före jul. En lärlingsplats va som bortblåst, det va ingen som ville anställa en lärling. Men jag sökta självklart andra arbeten. Dafgårds va en av dom som jag till slut skickade en intresseanmälan till, och som sen hörde av sig och ville ha in mig. Så i slutet av Maj så började jag på dafgårds som godsmottagare. Detta jobbet visade sig vara jättejobbigt, då jag i stort sett hela sommaren fick jobba för två personer eftersom den andra som jag jobbade med inte gjorde sitt jobb. Jag slet ut mig totalt och va jätte nära att gå in i väggen. Jag skällde ut min chef flera gånger och tappade lusten och respekten för arbetet helt. Jag fick igenom mina idéer om förändring och förbättring, vilket va bra, men sen när dom frågade vad jag behövde för att genomföra förändringarna så kunde dom inte tillmötesgå med mig med detta i tid och sen blev det klagomål på att ingenting funkade som det skulle… hmmm undra varför.. ja ja, det jobbet är nu passé då jag blev uppsagd pga arbetsbrist tillsammans med 30 andra visstidsanställda.

Två dagar efter min uppsägning så fick jag ett annat erbjudande om ett jobb som administratör för en dansk byggnadsfirma. Det skulle föras protokoll från mötena på engelska och mötena va då också på engelska. Arkivering av dokument och utbyte av ritningar m.m finns också som arbetsuppgifter.
Denna tjänst halkade jag in på och är nu uthyrd till denna firman av Bemmaningshuset. Kontrakten löper ut i september/oktober 2012. Jag jobbar då dock bara halvtid just nu men hoppas komma upp till 75% iallafall.

Hälsa:

Mjo jag inledde året med att gå upp 15 kilo i vikt…. gaaahhh, men när jag började jobba igen så började jag med Cambridge igen och började då gå ner i vikt igen, så nu ligger jag snart på tvåsiffrigt igen och är glad för det, jag äter inte med Cambridge längre, men jag försöker sköta portionerna och ha kolla på maten som jag äter istället.

Kärlek och familj:

Tänk att denna stora punkt är alltid den som kretsar mest runt mig. Det har dock hänt endel 2011 som kanske har med det att göra.
2011 inleddes med att jag va tillsammans med min dåvarande fotograf, vi hade det jättemysigt ihop, men kände senare mot sommaren att jag faktiskt ville bli älskad någon gång rätt så snart… den längtan va så stor så det blev jobbigt. Jag visste att han tyckte om mig jättemycket, men jag visste också att han skulle ha det svårt att uttrycka och känna att han älskade mig, så därför kände jag att nä… jag vill ha någon NU som kan älska mig villkorligt och jag ville ha en familjegemenskap. Så efter lite fram och tebax med honom så slutade vi att träffas helt. Tråkigt bara att vi inte alls pratar med varandra längre. Men han kände att det skulle vara lättare för honom och självklart är jag tillmötesgående.
Ca 2 månader senare så blev Nina kär igen. Denna gången i en familjekille som vet hur det är att ha barn och som faktiskt dessutom vet hur det är att sitta framför datorn hela dagarna då jag träffade honom genom spelet som jag spelar. Jag va överlycklig när vi träffades då allt klickade på alla cylindrar samtidigt, allt kändes så rätt och gör det fortfarande, vi är fortfarande tillsammans och nu hoppas jag att han flyttar till mig under det närmsta halvåret.

Julen och nyår blev som förra året. Julen utan barn och jag sittandes vid mitt spel och mina vänner i spelet. Nyår med barnen och tog det lugnt =)

Gott Nytt år på er.

Vaknade klockan 09,00, kollar på telefonen…. fortfarande ingen som hört av sig… Jag verkligen hoppas att allt är ok med dig. Jag försöker hålla mig stark och inte bryta ihop helt. Jag har en misstanke om hur du har det, därför så blir jag inte ledsen. Du har det garanterat 100 ggr värre än vad jag har det. Verkligen ledsen att det blev såhär. Älskar dig.

Det finns bara en sak jag önskar mig av tomten idag, och det är ett telefonsamtal från dig.

Vill önska alla mina vänner som läser bloggen en riktigt GOD JUL

En Underbar låt som jag tycker passar in på Andreas och mig.
Tänk att jag sjunger det som är rött och Andreas det som är blått

Jag kan visa en värld
Vacker, bländande, härlig
Säg om du ska va’ ärlig
Har du drömt om den ibland

Jag kan lära dig se
Bortom magiska under
Oförglömliga stunder
Om du flyger bort med mig

En helt ny värld
Ifrån ett annat perspektiv
Ingen bestämmer här, var och när
Blir glömt högt ovan molnen
En helt ny värld
En plats jag inte visste fanns
Men här syns allting klart, så underbart
Att va’ här i en helt ny värld med dig

(Ja här i en helt ny värld med dig)

Kan jag tro det jag ser
Känslan är utan gränser
Ofattbart det som känns här
I en himmel utan slut

En helt ny värld
(blunda inte, jag ber)
Så mycket vi har kvar att se
(Nej försök hålla andan)
Jag är en stjärnas sken, på himmelen
Och jag kan inte återvända hem

En helt ny värld
(Överallt finns nåt mer)
Vi gör en upptäcktsfärd vi två
(varje stund är en önskan)
Och jag ska fånga den, och spara den
Då väntar sen en helt ny värld med dig

En helt ny värld
(En helt ny värld)
Som öppnar sig
(Som öppnar sig)
Ett drömpalats
(en magisk plats)
För dig och mig